”Crossfit är livsfarligt, högst skaderisk av alla sporter”, är kommentarer man ofta får höra som crossfit-utövare. Om man lyfter tunga vikter på kort tid ökar skaderisken, men det är mer komplext än så. Det beror mycket på hur och av vem träningen utförs. Har man en bra grundkondition, är skadefri, har en bra teknik och en lång träningserfarenhet, så sjunker skaderisken avsevärt.
Det som ställer till det lite för crossfiten är att den marknadsförs som en sport som passar alla, och det oavsett om du tränat något eller inte.
Alla kan träna crossfit, men alla är barn i början, dvs. man måste lära sig tekniken och bygga bålstyrka innan man kastar sig in i ett hårt pass. Teknik är viktigt, inte minst inom crossfit.
Ett problem är att många kliver in i ett pass helt utan erfarenhet, hugger tag i en stång och sträcker ryggen, benet eller får ont i axlarna. Mycket är givetvis träningsvärk, vilken brukar bli helt galen efter första passet.
Att gå på nybörjarpass, teknikpass och verkligen se till att tekniken sitter innan man börjar lägga på vikter är ett sätt att hålla ner skaderisken.
Inte helt sällan uppstår också en slags hets, eller tävling, eftersom passen ofta är på en begränsad tid, och man ska hinna ett visst antal repetitioner på en viss tid.
Att utföra en WOD slarvigt, med dålig teknik, kanske inte helt grundtränad, och dessutom med viss tidshets, gör såklart att skaderisken ökar markant. Iett reportage finns det att läsa angående skaderisken som är tänkvärd och värd.
Skulle man ta bort de svåraste övningarna och som nybörjare hålla sig till funktionella övningar som burpees, armhävningar,squats och lite magövningar så skulle garanterat skaderisken minska.
Crossfit är en bra träningsform för den med rätt förutsättningar, tänker till och inte gör dumdristiga saker. Du tränar både styrka, kondition och rörlighet.
